Snuppananni

Snacka om att man inte hinner med just någonting när man har en liten bebis. Om han inte äter så ska han ha en ren blöja eller mysa lite.

Har varit iväg på mycket roliga o spännande saker sedan Rasmus kom. Senast nu i lördags så var vi iväg till Borlänge Street Open och kikade på Dragracing. Rasmus sov gott nästan hela dagen i vagnen. Tror inte han märkte så mycket av allt oljud runt honom när han hade sina fina Peltor Kid på sig.

Har även varit till Stefans Farmors stuga i Mångberg och hälsat på lite släktingar. Han verkar tycka om att åka bil för han somnar så fort vi åker nånstans.
Växer som ett ogräs gör han oxå. Sist vi var på Bvc så vägde han 3680gram o var 53cm lång. Då bara 12 dagar gammal. Han hade ökat 300gram o växt 1,5cm på 5 dagar. Får hoppas han planar ut lite för annars kommer han inte vara en liten bebis nå länge. Får väl se vad dom säger på torsdag när vi ska dit igen.

Nu ska jag försöka ladda om mina batterier så jag orkar med mig själv igen, för nu är jag trött. Min bror är här och hälsar på oss och jag känner mig osocial till tusen.

Nu var de lääänge sedan jag var här och skrev något och det har hänt massor i mitt liv.
Har inte kunnat uppdatera här pga internet haveri eller rättare sagt så kapade grannen Telefon och Internet kabeln med cirkelsågen när han rev bort panelen från deras hus. Eftersom vi delar internet med dom så blev även vi utan internet.
När de väl var åtgärdat igen så blev de ingen tid för internet.
Då ville nämligen våran älskade lilla Rasmus komma ut till oss.
Han kom fredagen den 9/7 kl 09.47. Han var 50cm lång och vägde 3420 gram. Vi blev således kvar på BB ända till söndag eftermiddag. Sedan dess så har dagarna sprungit iväg.

På Måndagen drog ett oväder fram över gården och medförde ännu större internethaveri. Ledningen som går från telefonstolpen och in till huset gick av så de blev att vänta på reparatörer som kom i onsdags.

Men nu är jag tillbaka här för en stund igen.
Rasmus ligger i soffan och sover med pappa så jag får en stund för mig själv innan de är dags för matning igen.
Familjelivet är underbart. Rasmus sover och äter bra. Jag får sova nästan hela nätterna. Han vaknar ca 3 gånger för att äta på natten för att sen direkt somna om.

Vi var till BVC i går fredag och då var han en vecka gammal. Han hade då växt ca 1,5 cm och gått upp 165 gram sen vi åkte hem från BB. Han växer så de knakar.
Trots att han bara är 8 dagar gammal så har han hunnit med om en hel del. Han har fått åka 3 olika bilar, vara Evon när han var bara 6 dagar. Varit på shoppingrunda med mamma o pappa på kupolen, Varit och kikat på pappas arbetsplats.

I morgon så ska vi åka till gammelfarmors stuga i Mångberg utanför Mora. Då är det fäbodag och han ska få träffa lite av pappas släktingar. Får hoppas att han kommer vara lika lugn och nöjd som han varit hela den här veckan.

Nu har jag inte tid här längre. Nu ska jag gå o mysa ner mig i soffan med min familj och kika lite på tvn..

Jaha då var dagen med stort D här.
Den dagen som jag och många runt oss har väntat med spänning på.
Allt är fixat och klart till den lilles ankomst. Men just nu så känns de som den kommer vänta med att anläda.
Inga direkta känningar mer än att jag är trött hela dagarna och magen är i oordning. Men de kan ju lika gärna ha med värmen att göra.

Ska försöka fylla den här dagen med lite innehåll oxå så den inte blir allt för lång.
Ska åka iväg till Barnens hus och införskaffa ett myggnät till vagnen, då jag upptäkte häromdagen att de inte sitter något inbyggt sånt i liggdelens sufflet. Är tydligen bara på suffletten till sittdelen. Det kan ju vara bra med ett myggnät så inte lill*n blir uppäten i sommar av alla otäcka småkryp med vingar.

Här kommer lite info om veckan som gått. För er som är intresserade vill säga. :D Nu ska jag ut i solen/skuggan och njuta av sommaren och kika när gubben klipper gräsmattan.




Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Vi kom dit o vi njöt hela dagen och kom hem igen.

Igår morse bar de av mot Rättvik för att ställa ut familjekombin. Hade även ett gäng vänner med oss som ställde ut sina bilar.

Vi har senaste tiden varit lite oroliga för att de inte skulle bli någon Rättviksträff för våran del. Med en dag kvar till beräknad förlossning så var allt lite osäkert.
Men nu ville inte den lill* komma nå tidigare än beräknat så då gav vi oss av till träffen. Givetvis så var allt packat och klart ifall att vi skulle behövt åka därifrån.
Men jag sitter här och skriver och är fortfarande gravid.

Vi hade jättekul på träffen igår. Mycket folk, massor med snygga bilar av olika årsmodeller och klasser. Vissa hade lagt ner en förmögenhet på styling och lack medan andra hade bevarat sina gamla klenoder i helt orginalskick.

Det var en kanondag på alla vis. Solen sken från klarblå himmel. Närmare 30 grader i luften. Stranden ett stenkast från utställningsplatsen, där de flesta tog ett svalkande dopp i Siljan. Alla utom jag. :( Det hade varit oerhört skönt att ta ett dopp i sjön när de var så varmt men de kändes inte som ett smart alternativ så nära inpå beräknat datum. Så jag väntade till vi kom hem och tog en kall dusch istället.

Vid 4 tiden var de dags för prisutdelning vid scenen så vi gick dit och satte oss i gräset för att se vilka som vann. Vi retades lite med en kompis som var med och ställde ut sin gamla volvo 140, sa att han skulle minsann få pris och få köra fram bilen till scenen o visa upp den. Han sa att han skulle inte få nå pris. Men tji fick han. När prisutdelningen började så sa speakern att han ville ha fram förare o bil med nr: 31 och en del andra till sidan av scenen. Nr 31 var våran kompis. :P Han fick en första plats i 100/200 klassen.

Sen började dom dra andra och tredje pris i alla andra klasser. När de kom till 700/900 klassen så ropade dom upp bil nr 27 som andra pristagare. Men va fan säger Stefan, de är ju jag! Han fick en andra plats. Det var väldigt oväntat men samtidigt väldigt roligt. Vi som var så osäkra på om vi ens skulle komma till träffen, åkte därifrån med ett pris.

När vi väl rullade hemmåt sen så blev de stopp för glass och mellanmål på Mc donalds innan vi kom hem och fixade lite riktigt krubb. Grabbarna grillade lite flintastek medan jag tog de lugnt i soffan. Det tär på krafterna att gå i gassande sol en hel dag som höggravid. Men helt klart värt besväret.