Varför kom jag tillbaka?
Första arbetsdagen sedan i våras är avklarad. Men det kändes som att allt gick mig emot.
Det började redan när jag skulle lämna Rasmus på dagis. När jag ska gå så blir han jätteledsen och vill bara till mig. Det skar i hjärtat att behöva lämna honom ledsen, men jag var ju tvungen att åka till jobbet. Jag vet ju innerst inne att det ledsna går över och att han i slutet av dagen inte har tid eller lust att gå hem därifrån.
När jag väl fått nycklar och adresser till de jag ska göra så är klockan redan för mycket.
Jag får börja med att möblera om alla grejjer och leta reda på allt material jag behöver under dagarna.
GE FAN I MINA GREJJER!! var precis vad jag ville skrika rakt ut i morse.
Jag hatar när vikarierna ska göra om och strula till den ordning som jag vill ha. Tycker dom borde anpassa sig utefter mig eftersom dom enbart är vikarier. Nog för att jag har varit hemma i ca 15 månader men ändå, dom visste mycket väl att jag skulle komma tillbaka en vacker dag (inte för att denna regn dag var speciellt vacker).
Till råga på allt så har dom inte heller mage att se till att alla grejjer är hela eller att de är uppfyllt med material till jag kom tillbaka. Dom har haft 1½ vecka på sig.
Min dag började med att jag fick ordna punktering på ett däck på min vagn genom att hämta ett däck från en annan trasig vagn. Fick även jaga rätt på var alla moppar och trasor befann sig. Flaskor med kem är inte uppmärkt så jag har ingen aning om vad som är i dom, ännu värre när dom inte ens använt våra egna produkter utan köpt annat på Dollarstore. Med andra ord så kan jag inte ens lukta och gissa mig till innehållet.
Nej fy säger jag bara. Är de inte meningen att man ska kunna vara borta??
Efter allt detta så flöt dagen på ganska lugnt och stilla. Träffade på en glad äldre herre som jag böt några ord med och han gav mig beröm för att jag var en sån positiv och glad tjej. Då skulle han bara ha sett mig i morse tänkte jag, HAHA.
Nu trodde jag ändå att allt ordnat upp sig men tji fick jag. När jag skulle skölja av mina grejjer mot dagens slut, så är de stopp i golvbrunnen och det blir översvämmning. #%/¤#"&()=?¤"! - Det var bara att rensa avloppet innan dagen var slut.
Varför kom jag tillbaka till detta arbete? Idag är en sån dag när den frågan rullar i mitt huvud. Den första arbetsdagen på 4 månader.
Livet är inte enkelt. Men fan den som ger sig. Jag är segare än så.. ;D
Det började redan när jag skulle lämna Rasmus på dagis. När jag ska gå så blir han jätteledsen och vill bara till mig. Det skar i hjärtat att behöva lämna honom ledsen, men jag var ju tvungen att åka till jobbet. Jag vet ju innerst inne att det ledsna går över och att han i slutet av dagen inte har tid eller lust att gå hem därifrån.
När jag väl fått nycklar och adresser till de jag ska göra så är klockan redan för mycket.
Jag får börja med att möblera om alla grejjer och leta reda på allt material jag behöver under dagarna.
GE FAN I MINA GREJJER!! var precis vad jag ville skrika rakt ut i morse.
Jag hatar när vikarierna ska göra om och strula till den ordning som jag vill ha. Tycker dom borde anpassa sig utefter mig eftersom dom enbart är vikarier. Nog för att jag har varit hemma i ca 15 månader men ändå, dom visste mycket väl att jag skulle komma tillbaka en vacker dag (inte för att denna regn dag var speciellt vacker).
Till råga på allt så har dom inte heller mage att se till att alla grejjer är hela eller att de är uppfyllt med material till jag kom tillbaka. Dom har haft 1½ vecka på sig.
Min dag började med att jag fick ordna punktering på ett däck på min vagn genom att hämta ett däck från en annan trasig vagn. Fick även jaga rätt på var alla moppar och trasor befann sig. Flaskor med kem är inte uppmärkt så jag har ingen aning om vad som är i dom, ännu värre när dom inte ens använt våra egna produkter utan köpt annat på Dollarstore. Med andra ord så kan jag inte ens lukta och gissa mig till innehållet.
Nej fy säger jag bara. Är de inte meningen att man ska kunna vara borta??
Efter allt detta så flöt dagen på ganska lugnt och stilla. Träffade på en glad äldre herre som jag böt några ord med och han gav mig beröm för att jag var en sån positiv och glad tjej. Då skulle han bara ha sett mig i morse tänkte jag, HAHA.
Nu trodde jag ändå att allt ordnat upp sig men tji fick jag. När jag skulle skölja av mina grejjer mot dagens slut, så är de stopp i golvbrunnen och det blir översvämmning. #%/¤#"&()=?¤"! - Det var bara att rensa avloppet innan dagen var slut.
Varför kom jag tillbaka till detta arbete? Idag är en sån dag när den frågan rullar i mitt huvud. Den första arbetsdagen på 4 månader.
Livet är inte enkelt. Men fan den som ger sig. Jag är segare än så.. ;D
Nu blir de Ostbågar i soffan en stund.
