Snuppananni

Att vara mamma kan vara de bästa som hänt i mitt liv. Jag har lärt mig så mycket, kärlek, uppfostran, tacksamhet, sorg, hopplöshet och argumentering. Men inte minst så har jag lärt mig saker om mig själv.

Sen Rasmus började säga mamma så har munnen gått i ett både dag och natt.
Snart kan han nog övertala månen om att komma ner. :) men det är kul att kunna diskutera med honom om saker. Höra vad han tror, tänker och tycker om saker.

Vi har nu under sommaren och semestern tränat honom på att gå på toa. Under semestern i stugan gick det bra, han skulle Alltid kissa på buskarna. Det kunde springas till busken oavsett om han behövde eller inte, bara för kul.
Nu har han börjat förstå när det är dags för toa på riktigt.

Idag har han varit blöjfri i nästan 2 dygn, utan olyckor.
Igår berättade jag att vi kunde ta bort skötbordet när han slutat med blöja helt. Då säger han: "mamma, bara bebisar har blöjis, jag är stor kille."
Ja tänk så stor han är nu.
Jag har inte behövt fråga eller påminna honom, han kommer på de själv och säger: "måste gå o kissa". När han är klar ropar han.

Jag hänger inte med riktigt när han växer. Han gör mig så stolt och lycklig, och full i skratt. Han styr och ställer som en slavdrivare ibland. Som i lördags kväll;

Vi kommer hem och träffar då farmor på gården.

Farmor: hej Rasmus, kom får jag en kram.
R: hej farmor. (Kramas) vad gör du då?
F: jag håller på och skruvar och snart ska vi åka iväg.
R: jaha, kom farmor. ( tar henne i handen och ska gå).
F: vart ska vi?
R: dit bort, plocka hallon.
F: men jag ska ju skruva, vill du se?
R: du kan skruva sen, plocka med mig nu.
F: men jag ska ju gör klart detta nu och sen ska vi åka bort.
R: kan du göra sen, kom farmor.

Han fick som han ville och plockade en hel burk med hallon åt henne. Ibland smälter hjärtat och man kan inte säga emot.