Snuppananni

Efter att vi gått i mål på Kortvasan så delade Ica ut en liten påse med diverse uppiggande.
Allt från reflex till vitamin brus.

En av dessa saker var sesamkakor med kanel från Risenta.
Jag har aldrig riktigt varit något fan av nötter och frön, men dessa var verkligen goda. Dessutom helt glutenfria.
Tunna knapriga kakor överdragna med något sött och lite klibbigt. En bra humörhöjare. Dessa kommer få följa med ut på mina äventyr i löp och skidspåren.


I mässtältet så var även Risenta med som utställare och delade då ut smakprov på deras lättsaltade cashewnötter. Även dom får stort plus. Riktigt goda och lagom saltade.
Jag har nu hittat två nya favoriter att ta med som energihöjare. Frågan är bara nu, vart i denna stad hittar jag deras produkter?

Jag klarade det! Jag åkte hela 3 mil på skidorna. Nu har jag klarat av en milstolpe till i mitt liv. 

Spänningen och nervositeten låg på topp när vi ställde upp oss på starten. Hur skulle detta gå? skulle jag orka hela vägen? Skulle jag klara mitt mål på 3 timmar? 

Jag gick ut ganska hårt för att komma förbi så mycket folk som möjligt i början och slippa så mycket trängsel i spåret. Jag startade Runkeeper på telefonen innan vi startade för att kunna få kilometertiderna. Vilket visade att jag höll ungefär samma hastighet hela vägen. Snittet låg på det jag brukar hålla när jag åker ca 7-14km, även mot slutet av de 30km. Att kilometertiderna mot slutet fortfarande var bra, förvånade mig eftersom jag tyckte att det gick väldigt sakta. 

Skidorna höll toppkvalitet eftersom jag hade mitt proffsvallateam med mig. Svärfar och Stefan stod för vallningen av mina skidor. Det vallades med en hel drös olika vallor och jag testkörde skidorna mellan gångerna för att se hur dom funkade.Jag har inte haft så bra skidor på hela vintern, som jag hade nu.

Stefan åkte som vanligt ovallat och stakade hela vägen. Starkt jobbat av honom. 

Men som föredetta tävlingsskidåkare så behövde han inte ta i så mycket för att hålla mitt tempo. Han åkte en bit och sen stannade han och inväntade mig och så höll vi på hela resan. Hans peppande, saften och godiset i midjeväskan ökade även på min motivation lite. 

Sämsta med allt var att jag efter ca 13-14 km fick en enorm smärta i nacke/axlar. Varje rörsele med huvud/armar stramade längs hela ryggraden och ner i svanskotan. Det var en jobbig smärta.Gråten satt i halsen resten av vägen till mål. Men den släppte helt efter lite strechning efter målgången. 

Summa sumarum så är jag väldigt nöjd med mitt lopp. Klarade dock inte mitt mål, utan missade med 22 minuter. Spåren var fina och jag stod på benen i varje utförsbacke. Tårarna rann vid målgången, av ren lycka och glädje. Jag önskar och hoppas att min pappa satt på målet och tog emot mig och kunde se min stolthet.Nu återstår det att se om det blir någon mer gång... 

Nu är det nära. Bara 13 timmar kvar till starten går.

Sitter nu i stugan och ordnar inför morgondagen. Eldar i spisen och liten leker med alla sina leksaker som han inte sett på 6 månader.

Snart är de dags för kudden så jag är utvilad i morgon.

Kom ihåg och följ mig på Vasaloppets hemsida. Startnummer: 2243.

Ses i målet. :)

Efter en vecka med förkylning och oro för start på fredag så är jag tillbaka igen.
Starten är räddad.

Blev en skidtur igår kväll, för att se hur kroppen svarade på belastning. Först noll fäste, sen blanka spår och skidor som släppte i varannat frånskjut. Vilket resulterade i en sur och frustrerad Annica.
Efter vändningen så provade jag att bara staka i de mindre motluten och orkade! Så stakning fick det sen bli hela vägen tillbaka. Nu har magmusklerna fått bekänna form. Tid: 46 min. Inte den bästa men helt ok på 7km bakhalt.
Nu är det bara luftrör och lungor som ska överleva. Min Airtrim mask kommer få hänga runt halsen och användas vid behov.

Onsdag: valla skidor så dom är i topptrim.
På torsdag åker vi mot Mora och hämtar startlappar. Övernattar i stugan och laddar upp kroppen.

Fredagmorgon är det start. Mitt mål? Under 3 timmar.

Nu blir de ingen mer chans till träning innan tävling. Men jag är laddad. Detta ska jag fixa.

Borlänge den 15 februari, 6 dagar kvar innan starten på årets vasaloppsvecka. 6 dagar till starten på Kortvasan. Mitt första Vasalopp.

Men nu ligger jag sjuk.
Började i måndagskväll med feberkänsla, orkeslöshet och frossa.
Jobbade igår och idag i ett långsamt men överkomligt tempo.
Nu har snormaja och nyse kommit på besök. Förhoppningarna är att detta är början på slutet. Att jag ändå ska kunna delta nästa fredag. Surt vore annars.

Fick nyss in posten, vilken lycka. Nya Vasalöparen. Min kväll i soffan är räddad. :)

Nervositeten börjar krypa fram. 11 dagar är en kort tid. Helst som halva Sverige ligger i influensa av någon form. Risken att bli smittad är stor.

Jag har inte tid att bli sjuk nu. Stefan ligger hemma med feber och orkeslöshet sedan i torsdags. Jag hoppas att jag är imun mot dessa virus. Jag ser verkligen fram mot detta och skulle bli väldigt ledsen och besviken om jag blir sjuk och inte kan starta.

Det har inte blivit någon träning på länge heller och jag vet inte om jag kommer hinna åka nått mer innan det är dags att ta på nummerlappen och ställa sig i startledet.
Jag får helt enkelt hoppas på att jag håller mig frisk och att formen är på topp när starten går.

Nu är de dags för matlådan och sen blir de trappmaraton resten av dagen.

Ska bli spännande att se hur detta blir.

En gåtteråtta testar gärna nya godsaker.

Dessa bilar är värda att köpa. Godast enligt mig är de röda bilarna.
Kul med en helt ny variant på de klassiska bilarna.

Passar på och njuta av lugn och ro i soffan. Sonen sover och sambon skruvar skoter.

Nu blir det ostkrokar, cola och Bones. Tänk att jag får bestämma allt själv ikväll.

Underbart. :)

Åh då var måndagen här. Kroppen känns som ett ton bly. Stel i nacken och träningsvärken kommer sakta smygandes.

Men det är bara att bita ihop. Nu ska trappor städas i 7 timmar innan jag far hemöver igen. Att springa upp o ner för ca 35 trappor hoppas jag motar bort träningsvärken i benen.

Idag blir det en vilodag från träningen. Men i morgon blir det nog nån mil på skidorna om vi har nån barnvakt.

Nu ska jag börja löpa trappor. Tjing.

Ps. 2xu har kanonbra byxor. Passar bra att ha både att löpa i eller som återhämtning. Jag hade mina för återhämtning av musklerna igår kväll. Kompressionen stagar upp musklerna och bidrar till mindre träningsvärk.

1,5 timme efter jag vaknat i morse så stod jag på skidorna i Gyllbergen.
Solen sken från klarblå himmel och termometern visade på -7 grader.

När vi började åka så kände jag av lördagskvällens åkning i armar och mage.
Lördagskvällens åkning var den vanliga 7km rundan, men med skillnaden att min fästtejp knölat sig och låg och bromsade. Jag fick staka i utförsbackarna :/

Idag valde vi därför att ta bort tejpen och dra på vanlig burkvalla istället. Mycket bättre glid men något sämre fäste.

När vi kom till första vägskälet så valde vi den längre vägen, mot älgsjöarna.
Det kändes lättåkt och kroppen var ganska pigg.
Vägskäl nummer 2 blev även de den längre vägen, mot prästbodarna. Men det ångra jag så här i efterhand.

Fy farao vilken väg. Smalt och backigt. När vi kommit halvvägs på sträckan så slog mjölksyran till med full kraft och jag orkade knappt stå längre. Efter att ha ramlat i en utförsbacke var jag nära att ge upp helt. Åkte på en bit till och när kroppen protesterade och mjölksyran flödade i nästa uppförsbacke så ville jag bara grina. Kroppen orkade inte en meter till och allt kändes motigt.
Efter lite paus med varm saft så blev det lite lättare.

Väl framme vid prästbodarna så blev det vila, varm saft och iskall dumlekola.

Sen bar det av nedförs. Jag hatar nedförsbackar men har ju lärt mig mer allt eftersom. Men den första långa branta backen skulle jag ha gått ner. Jag vurpade 2 gånger innan jag plockade av skidorna och gick ner med gråten i halsen, snö i ansiktet och ont i höften. Orken var slut. Ca 8km kvar att åka för att komma hem.

När vi senare kom till Dragbergsgata så lärde jag min läxa och gick ner hela vägen. Den backen hade inneburit min död om jag provat.

Resten av vägen hem gick enkelt. Mest svagt medlut hela vägen.
En vurpa till i svagt medlut eftersom spåren var dåliga och jag trött. Tappade balansen och for i backen med en smäll på axeln.

När vi närmade oss bilen kändes allt lättare igen. Turen från helvetet var slut. Jag skulle få åka hem och äta mat. :D

Totalt blev det en hård och backig tur på 18km. Tiden blev 2 timmar och 18 minuter.