Bullar och blåbärssoppa.
Jag klarade det! Jag åkte hela 3 mil på skidorna. Nu har jag klarat av en milstolpe till i mitt liv.
Spänningen och nervositeten låg på topp när vi ställde upp oss på starten. Hur skulle detta gå? skulle jag orka hela vägen? Skulle jag klara mitt mål på 3 timmar?
Jag gick ut ganska hårt för att komma förbi så mycket folk som möjligt i början och slippa så mycket trängsel i spåret. Jag startade Runkeeper på telefonen innan vi startade för att kunna få kilometertiderna. Vilket visade att jag höll ungefär samma hastighet hela vägen. Snittet låg på det jag brukar hålla när jag åker ca 7-14km, även mot slutet av de 30km. Att kilometertiderna mot slutet fortfarande var bra, förvånade mig eftersom jag tyckte att det gick väldigt sakta.
Skidorna höll toppkvalitet eftersom jag hade mitt proffsvallateam med mig. Svärfar och Stefan stod för vallningen av mina skidor. Det vallades med en hel drös olika vallor och jag testkörde skidorna mellan gångerna för att se hur dom funkade.Jag har inte haft så bra skidor på hela vintern, som jag hade nu.
Stefan åkte som vanligt ovallat och stakade hela vägen. Starkt jobbat av honom.
Men som föredetta tävlingsskidåkare så behövde han inte ta i så mycket för att hålla mitt tempo. Han åkte en bit och sen stannade han och inväntade mig och så höll vi på hela resan. Hans peppande, saften och godiset i midjeväskan ökade även på min motivation lite.
Sämsta med allt var att jag efter ca 13-14 km fick en enorm smärta i nacke/axlar. Varje rörsele med huvud/armar stramade längs hela ryggraden och ner i svanskotan. Det var en jobbig smärta.Gråten satt i halsen resten av vägen till mål. Men den släppte helt efter lite strechning efter målgången.
Summa sumarum så är jag väldigt nöjd med mitt lopp. Klarade dock inte mitt mål, utan missade med 22 minuter. Spåren var fina och jag stod på benen i varje utförsbacke. Tårarna rann vid målgången, av ren lycka och glädje. Jag önskar och hoppas att min pappa satt på målet och tog emot mig och kunde se min stolthet.Nu återstår det att se om det blir någon mer gång...
