Snuppananni

På förmiddagen blev de en cykeltur i solskenet. Vi tog med oss cyklarna till stugan för att om möjligt ta chansen att cykla en sväng.

Stefan har i flera år pratat om hur han förr cyklat till kalkautomaten vid Oloksån, och lovat visa mig den. Så vi kolllade ut en rutt på kartan så vi skulle få en lagom lång rutt.

När vi hade cyklat ett par kilometer så kom ett skyfall. Det regnade en liten stund så vi var ganska blöta. Men längre fram började det spricka upp så vi fortsatte mot målet med resan..

När vi kom fram till Oloksån och vi skulle kolla på den omtalade kalkautomaten så fanns där ingen. Besvikelsen va stor hos min kära sambo. Han hade sett fram emot att få visa mig och återse ett minne från förr. Vi pratade och vilade lite sen fortsatte vi våran resa hemöver igen.

När vi kollade kartan innan vi åkte så såg vi att de fanns en väg så vi kunde åka runt sjön på vägen hem. Vi cyklade tillbaka en bit för att ta avstickaren.

Men när vi kommit en bit på den vägen som vi trodde det var så blev den sämre för att sedan sluta i en igenväxt vändplan. Så vi åkte tillbaka och tog en annan gren på vägen. Men inte den heller gick vidare.

Efter att ha provat varje avstickare som fanns efter vägen vi kom på så insåg vi att vägen runt sjön inte längre fanns. Vägarna fick från grusväg - skogsbilväg - mindre stigar med gren och sten.
Väl tillbaka hemma så blev det iaf en runda på 2,6mil på 1 Tim 44 min.

Kartan som vi kikat på var inte den senaste. Den var från 1974. Så våran väg finns troligen inte längre. Men hur kan den bara försvinna på ca 40 år?