En akut lördagskväll
Denna helg bjöd på en hel del trevliga och mindre trevliga inslag.
Lördagförmiddag spenderade vi i Olsbacka tillsammans med Stefans arbetskompis. Han håller på o bygger ett garaget så vi var där och kikade lite hur de gick o var lite sällskapliga. Åt lite grillad hamburgare med klyftpotatis och lite fika. Killarna bestämde att dom skulle ta en veteranskoter tur på kvällen när spikandet var klart. Så vi åkte hem och hämtade en skoter åt stefan och fixade lite. Strax efter 5 så åkte Stefan iväg till Henrik och jag o Rasmus brände iväg ut till Skärsjö till bästa Madde.
Vi pratade och hade trevligt ända till vi skulle åka hem.
På väg ut i bilen så missade jag sista trappsteget och ramlade i backen med Rasmus före mig.Jag hade inte en chans att ta emot mig. Rasmus slog i pannan och skrapade ansiktet i det hårda gruset på marken. Jag blev livrädd och försökte trösta han och se över vilka skador han fått, samtidigt som jag kände att mina knän och smalben fått sig en rejäl smäll. Stackars Madde var några meter framför mig o vände sig precis om samtidigt som vi slog i backen. Hon såg helt chockad ut hon med.
Kom upp på benen och satte mig i bilen och började torka bort lite blod och smuts från hans stackars lilla ansikte. Paniken och räslan växte inom mig ju mer han skrek. Försökte lugna mig nån minut innan jag satte mig och åkte hem. Ringde till Svärmor/farmor och förberedde henne på att hjälpa mig.
Väl hemma stod svärmor/farmor ute på gården och tog emot oss. Hon bar in Rasmus medan jag staplade in. Hjärtat slog 10000 slag o tårarna rann nerför mina kinder.
Sjukvårdsupplysningen sa att vi skulle åka in till akuten och visa upp han. dels för hans skadors skull och för att kunna lugna mig lite.
Han hade fått en rejäl ful bula i pannan, skrapsår på näsan och ett jack i huden mellan överläppen och näsan. Läppen var ganska svullen men verkade inte störa honom när jag ammade honom och nappen gick bra o ha den med.
På akuten fick vi först träffa två sköterskor som kollade på honom, sen fick vi vänta. Vänta o vänta o vänta. I nästan 3 timmar satt vi och väntade på att träffa en läkare. Hon konstaterade en liten hjärnskakning, men sa att allt annat var de ingen fara med. Såren skulle läka fint och behövde inte göras något åt. Så vid midnatt så fick vi åka hem igen.
Mina knän ömmar och är blåa o fulla med små märken och höger smalben har ett 5 cm långt skrapsår.
Vi kunde ju haft en trevligare avslutning på en lördagkväll. Men mycket ska man ju gå igenom som förälder. Får bara sånt oerhört dåligt samvete för att jag ramlade.
Söndagen spenderade vi mest hemmavid. Åt lite söndagsmiddag med svärmor/farmor med familj.
Stefans kompis Anders var hem hit en sväng och hälsade på innan han begav sig vidare mot Stockholm igen.
Så söndagen blev en återhämtningsdag för hela familjen.
Hoppas ni andra fick en bättre avslutning på lördagskvällen.
Lördagförmiddag spenderade vi i Olsbacka tillsammans med Stefans arbetskompis. Han håller på o bygger ett garaget så vi var där och kikade lite hur de gick o var lite sällskapliga. Åt lite grillad hamburgare med klyftpotatis och lite fika. Killarna bestämde att dom skulle ta en veteranskoter tur på kvällen när spikandet var klart. Så vi åkte hem och hämtade en skoter åt stefan och fixade lite. Strax efter 5 så åkte Stefan iväg till Henrik och jag o Rasmus brände iväg ut till Skärsjö till bästa Madde.
Vi pratade och hade trevligt ända till vi skulle åka hem.
På väg ut i bilen så missade jag sista trappsteget och ramlade i backen med Rasmus före mig.Jag hade inte en chans att ta emot mig. Rasmus slog i pannan och skrapade ansiktet i det hårda gruset på marken. Jag blev livrädd och försökte trösta han och se över vilka skador han fått, samtidigt som jag kände att mina knän och smalben fått sig en rejäl smäll. Stackars Madde var några meter framför mig o vände sig precis om samtidigt som vi slog i backen. Hon såg helt chockad ut hon med.
Kom upp på benen och satte mig i bilen och började torka bort lite blod och smuts från hans stackars lilla ansikte. Paniken och räslan växte inom mig ju mer han skrek. Försökte lugna mig nån minut innan jag satte mig och åkte hem. Ringde till Svärmor/farmor och förberedde henne på att hjälpa mig.
Väl hemma stod svärmor/farmor ute på gården och tog emot oss. Hon bar in Rasmus medan jag staplade in. Hjärtat slog 10000 slag o tårarna rann nerför mina kinder.
Sjukvårdsupplysningen sa att vi skulle åka in till akuten och visa upp han. dels för hans skadors skull och för att kunna lugna mig lite.
Han hade fått en rejäl ful bula i pannan, skrapsår på näsan och ett jack i huden mellan överläppen och näsan. Läppen var ganska svullen men verkade inte störa honom när jag ammade honom och nappen gick bra o ha den med.
På akuten fick vi först träffa två sköterskor som kollade på honom, sen fick vi vänta. Vänta o vänta o vänta. I nästan 3 timmar satt vi och väntade på att träffa en läkare. Hon konstaterade en liten hjärnskakning, men sa att allt annat var de ingen fara med. Såren skulle läka fint och behövde inte göras något åt. Så vid midnatt så fick vi åka hem igen.
Mina knän ömmar och är blåa o fulla med små märken och höger smalben har ett 5 cm långt skrapsår.
Vi kunde ju haft en trevligare avslutning på en lördagkväll. Men mycket ska man ju gå igenom som förälder. Får bara sånt oerhört dåligt samvete för att jag ramlade.
Söndagen spenderade vi mest hemmavid. Åt lite söndagsmiddag med svärmor/farmor med familj.
Stefans kompis Anders var hem hit en sväng och hälsade på innan han begav sig vidare mot Stockholm igen.
Så söndagen blev en återhämtningsdag för hela familjen.
Hoppas ni andra fick en bättre avslutning på lördagskvällen.
